Ajnaz i Gdansk

Och så var det dags för mig att blogga igen!

Det är otroligt hur snabbt tiden har gått. Och det är otroligt hur jäkla mycket vi har haft att göra i år.

Trots att detta 3e år har varit det tuffaste året hittills, pluggmässigt, så har det även varit det allra roligaste!

Det är sjuuuuuukt hur mycket vi har lärt oss detta året! Såhär mycket kunskap har jag aldrig fått utav mina tidigare år på denna utbildningen. 

I år hoppade vi direkt in i kliniskt arbete. Och jag kommer aldrig att glömma vår allra första lektion i Internal Medicine, när vi slängde våra stetoskop kring nacken och kände oss suuuuperhäftiga! Jag kunde inte ett PISS om medicin, men jag kände mig som en läkare bara pga en sak - Stetoskopet. Det var en häftig känsla. Och när jag jämför hur jag var för bara några månader sedan, och hur jag är idag, så är det en stor kontrast. Allting har inte gått som jag har velat i år när det gäller plugget, men det gör ingenting, för jag har fått ett härligt självförtroende när det gäller patientkontakten och att ta initiativ. Det är 3 hela år kvar på utbildningen, men det känns så roligt att jag redan kan så mycket om medicin. Jag kan gå på gatan, fråga någon random sjuk människa om hans/hennes symptom, och ganska snabbt kunna lista ut UNGEFÄR vad personen har för problem. Jag är långt ifrån läkare, men det är så häftigt att kunna medicin! Jag tittar på 6orna och tänker "är de verkligen läkare?". Och jag ser mig själv stå där om 3 år samtidigt som jag kommer att tänka "är jag verkligen läkare?". Det är skrämmande som fan..

 

Som sagt, detta året har inneburit en massa nya äventyr. Vi har fått träffa väääldigt många sjuka människor, nyfödda som gamla. Vi har fått vara med om en obduktion, som förmodligen varit det sjukaste jag varit med om. Anatomin i 1an är ingenting i jämförelse med det. Att se en fräsch människa ligga framför dig på ett bord, uppskuren från haka till könsområdet, är sjukt. Personen som låg på bordet hade dött bara några timmar tidigare, och nu ligger han här, död, och jag ser rakt in i hans kropp, bokstavligen, 50 cm ifrån mig. Det tog ett tag innan jag kunde fokusera på vad läraren sa, och än idag vet jag inte alls vad hon pratade om. 1 och en halvtimme gick åt att försöka smälta att det ligger en död människa framför mig. Det var häftigt, men skrämmande. Att bli obducent är i alla fall inte min plan. Att hantera en död kropp sådär hårdhänt är inte riktigt min grej. Är bara glad att jag inte svimmade eller så haha.

 

Vad har mer hänt i år? Inte så mycket mer faktiskt. Förutom att vi har träffat en massa patienter och fått jobba kliniskt så har det varit ganska mycket samma sak som tidigare år. 

Detta året har dock inneburit äääännnu mer plugg. Vi har haft prov varannan vecka, och tidsbrist nästan hela tiden. Har nog aldrig pluggat så mycket som jag gjort i år. Höstterminen var dock lite mer chill jämfört med denna terminen. Vårt år är uppdelat i 6 "klasser". Och under höstterminen hade 3 stycken klasser 1 ämne extra som de andra 3 klasserna inte hade, nämligen Pediatri. I januari avslutade dessa 3 klasserna den kursen, och under vårterminen så "växlade de schema" med de andra 3 klasserna. Och nu blev det så att just MIN klass fick ha pediatrin under vårterminen. Det spelar ingen större roll under året, eftersom att man har lika mycket tid till att studera som alla andra. Problemet ligger i sluttenta perioden i juni.. Dom som avslutade Pediatri i januari har alltså färre prov än oss i juni. Och med tanke på att juni är sluttenta period för ALLA, så hade det varit otroligt skönt att inte ha pediatrin nu.. En mindre tenta är ALLTID bra liksom.

 

Såhär ser vårt Final Exam schema ut!
27 maj - Clinical Anatomy

7 juni - Pediatrics

11 juni - Microbiology

14 juni - Pathophysiology

24 juni - Pharmacology

28 juni - Internal Medicine

 

Som ni ser så får dom andra klasserna mer tid till att studera till de STORA ämnena såsom Pharmacology och Microbiology. Men men.. det finns inte mycket mer man kan göra åt saken! Någon måste ju ha lite otur, och denna gången fick det bli vi!

 

Är lite orolig för hur allt ska gå. Eller nej, där ljög jag. Jag är VÄLDIGT orolig för hur allt ska gå. Det är bara 1 juni idag, och jag har redan mardrömmar om mina tentor haha. I både 1an och 2an har jag klarat mina sluttentor i juni, fast då hade vi bara 2 stycken tentor i juni. NU har vi 5 ! Och i både 1an och 2an så pluggade jag bra under året, så när det kom till juni-perioden så behövde jag bara repetera all information. Det var inte lätt, men det var i alla fall "managable". I år är det annorlunda. Pediatri, Microbiology och Internal Medicine är 3 ämnen som vi inte har behövt plugga under året, eftersom att vi inte har haft tentor på ALLA avsnitt. Det är så det är på läkarlinjen. När du inte har prov, så känner du inte tvånget att plugga. Man lägger hellre sin tid på det man faktiskt HAR prov i. Därför finns det väldigt mycket material som jag aldrig har gått igenom. Och i 1an och 2an var det inte så..
Så jag har nästan räknat med att inte klara exakt alla tentor. Men jag ska försöka vara positiv. Folk från äldre år har trots allt klarat det, så varför skulle inte jag kunna klara det! 

Där har ni en liten "summary" av mitt år. Som ni ser så har jag en jäkla massa tentor framöver. Och jag ska göra mitt bästa att försöka klara allt. Just nu hänger allting på planeringen, och jag är inte alls nöjd över min planering. Hade hellre velat lägga upp plugget på ett annat sätt, men pga tidsbristen så får jag köra på detta och HOPPAS att det funkar för mig i slutändan. Jag kan trots allt inte göra mer än att plugga och hoppas att det räcker till.

 

Håll tummarna för mig!

 

Ska försöka blogga mer under tiden framöver, när jag tar mina pauser! Kommer nog inte ha något intressant att skriva, men jag kan väl skriva något ändå!

PS: Anledningen till att jag inte har svarat på en del frågor är eftersom att jag redan har svarat på liknande frågor förut! Och jag har en tendens att inte kunna hålla käften, så om jag ska sitta och svara på samma fråga hela tiden så kommer jag att få skrivkramp! haha. Det finns en anledning till varför mina vänner kallar mig Harry Potter när det gäller att skriva... Anyway.. så ni hittar svaret på alla frågor under Frågor & Svar kategorin!

 

Kram på er, och tack för att ni fortfarande kikar in här! Hoppas jag lyckas motivera eller inspirera någon där ute!